Dröjsamt som ljuset
denna dag. Villfarelser
myter halvsanningar
yrde längs boulevarden
somligas liv föreföll
godtyckligt
och momentant
ha tråcklats ihop.

Och uppfrån vindskupor
kvintilerade en ungdomens
röst medan Ravelska
ackord på smått
ostämt piano
slogs an flöt ut
över utekaféernas
kompakta brus och sorl.

Blomsterflickan med
sitt stånd hade det knalt
med kosing. Hon med
oemotståndlig air tycktes
ändå udda.

Somliga i bil girade in
på minnesavenyn där
ett sammelsurium av
livskorn och uttryck
gjorde sig gällande.

Kring välbesökta spel
och dobbelhörnan
hängde lycksökarna
charlatanen narren
de av – å an rusande
mellan neuros och klarsyn
som alla såg sig ha
genomskådat
tillvarons skälmskhet.

Nere hos blomstertjejen
infann sig både såna
med vilsna viljor och
andra figurer drivna av
nåt slags inre ljus.
Alltmedan en hand
av förmodad välvilja
erbjöd skjuts
som ändå avslogs.

Skymningen började
sakta strömma ner
och livscykeln
fick ännu en dag
och eker till sitt hjul.