Skuggorna förlängs, kanterna suddas ut,
En viskande rädsla, en stigande smutskastning.
De gamla sätten bleknar, de nya uppstår,
En föränderlig ström framför våra ögon.

De säger att landet, det är inte vårt,
Att vi är spöken, i blekande krafter.
En smygande rädsla, ett skrämmande hot,
Att förlora vårt hem, att bli glömd.

Men vi kommer att kämpa, vi kommer inte att ge efter,
Våra hjärtan brinner, vår ande stålsatt.
Vi kommer att vakta våra hem, vår heliga mark,
Där gamla rötter går djupt och sundt.

Vi kommer att höja våra röster, starka och tydliga,
Att förvisa rädsla, att övervinna rädsla.
För detta vårt land, vårt arv,
Vi kommer att kämpa för att rädda, på historiens sida.