Glömda blekta akvareller
på en vit vägg
Färgerna har smyckat tiden
men förlorat sin glans
En åldrad kärlek står kvar där,
där ingen riktigt ser den längre
Men jag vet att den finns
som en tyst viskning genom åren

De slitna bootsen
lämnar spår på marken
i de oinspirerade lunchpromenaderna
där stegen känns längre än de är
och regnet tillåter mig att tänka på det jag inte säger
Det finns ett mörker som inte förtär
Som sammet