Han som hålls så hårt
där i skuggornas famn
när alla tunga tankar
blandas med en tillfällig tro
på hans så ofantligt
krokiga väg utan mål
där helt nya sanningar
nu kan få bygga en bro

men han vandrar ändå
förvirrat bakåt i tiden
tillbaks och in i den
tjocka dimmans mystik
med ett sargat hjärta
som slår kraftigt i otakt
till en sorts oerhört märklig
och tondövt taktlös musik

där i detta så mörka
han finner sig nu
när som någon så tydligt
viskar hans namn
men rösten döljs
av de rytmiska vågor
som där taktfasta rullar
in mot det stora
och det okändas hamn

men där i mörkret finns
kanske ändå ett ljus
som det bara är
han själv som kan se
den lilla flämtade lågan
som fladdrar i vinden
har nu fått honom
att ändå lätt uppgivet le

Copyright © AndLou