Höglandskvinnorna i Berga borg
håller laudes för Gudinnan Sorg
stavar rekviem över döda män
för barn som aldrig kommer igen

Dolk vet alltid sin blodiga stig
och männen vädjar till guden Krig
för så har de gjort i alla år
för att dölja ångestfyllda sår

Gudinnan Sorg glittrar av sagans tröst
låter smärtan vila vid sitt bröst
lyssnar efter liv, hopp, tro och vilja
vill alltid läka samman, ej skilja

Därför skapas dessa legender
nöter döden med ljusets händer
kväd Livsvind åt Ursagas hjärta
ett sätt att leda ut ond smärta

(är något insnöad på sagor just nu)