- vad sa du?
- du hörde mig.
- jo men gjorde jag verkligen det.
- ja det gjorde du.
- för mig lät det som att det är någon som vill dö…
- och hur vet du att det inte är fallet…
hans blick blängde in i mig och jag blängde tillbaka. Sedan brast han ut i ett jätte garv.
Jag har alltid varit rolig för andra människor, speciellt när jag inte ens försöker.
- hahaha du är rolig du.
- det är ryktet iaf.
- vi sitter ett gäng där borta du kan joina om du vill?
- kanske det.
- men kom med då.
- oki doki.
Precis innan han skulle till att presentera mig, då folk såg mig och började få något oroligt i blicken.
- vill du verkligen dö? Viskade han.
- vill och vill, varför inte? Det kommer ju ske förr eller senare eller hur?
- du är en konstig prick.
- tack.
- btw, vad heter du?
- Alexander.
Han mötte sina vänner vid bordet och sträckte ut en arm mot mig.
- Detta är Alexander, en skön snubbe jag träffade vid baren, jag tycker han ska få sitta med oss en stund…
- visst..
sa folk runt bordet, men några tittade fortfarande lite oroligt åt mitt håll.
- Så Alex… kan jag kalla dig Alex?
- Absolut.
- Vad gör du här?
- Jag vet inte riktigt. Försöker komma på varför jag kom till denna existensen…
- DETTA STÄLLET menar jag?
- Jag antar att det är samma svar på även den frågan…
det vart tyst i några sekunder… Jag fortsatte…
- Jag måste säga jag känner mig lite vilsen.
Sedan brast det ut i gapskratt igen, hela bordet denna gången.
- Ser ni…
sa snubben som plockat med mig till bordet.
- ser ni vad jag menar.
Folket runt bordet nickade instämmande.
- Så vad gör du Alex? Jag menar bortsett från att dra grymma skämt.
- jobbar inom finnans, ni vet banker osv, som IT Admin….
- ah, nice vart?
- Kungsgatan.
- oh city, nice.
- bra betalt eller?
- helt okej. Men jag tackade nej till 1.3 miljoner från jobbet jag hade innan för att gå hit, så ur det perspektivet inte så bra…
- WHAT!?
- BS.
- Ah detta luktar BS lång väg.
Jag väntade ut dem, låt dem säga vad det har att säga först.
Jag såg min öppning.
- så jag va konsult, och sa att jag skulle bytta till ett jobb i Stockholm som jag tackat jag till. Och jag antar att man inte ville släppa mig så dem erbjöd mig min konsult lön, som va 125.000 kr i månaden. Men jag kände att ett jag ville verkligen testa något nytt, tre plus år där räckte liksom, sedan så kunde jag inte riktigt med att gå tillbaka till det företag jag precis skrivit kontrakt med och säga att det inte blir av. Men hade jag varit en sådan självisk person så hade mitt liv sett mycket bättre ut, och jag ångrar det lite grann så här i efterhand.
- wow, så du hade tjänat vad då 1.5 miljoner per år.
- nja, mer 1.375 miljoner per år minus 50 % i skatt och sociala avgifter…
- du är fan GALEN!
- å ja, jag har aldrig påstått att jag inte skulle vara det. Jag hade haft ca 60 papp efter skatt, nu ligger jag mer på runt 35, vilket också är bra… men det är inte 60 liksom.
- finns det möjlighet för dig att gå tillbaka till ditt gamla, tror du?
- förmodligen.
- Så varför gör du inte det då? Om du ändå känner att du ångrar dig lite…
- Jag vet inte riktigt, antar att jag lovade dem att jag skulle stanna kvar en längre period. Och även om jag lider för det, så känns det viktigt för mig att hålla vad jag lovar. Jag menar jag försöker låta bli att lova saker av just den anledningen, men ibland så dras man med och man råkar lova något…
- Damn.
- Nej jag tror frasen är I be damned. With the power of life bestoved upon me, I be damned for all eternity. Ett lite av ett dåligt impuls beslut…
- vad?
- Att födas, jag visste inte alls vad jag gav mig in i.
Alla vid bordet började garva igen. Förutom en. En tjej. Hon såg på mig som om hon förstod.