Det var dig jag drömde om
en värld av oss två
men nu har tiden raderat
allt jag trodde på

Jag älskade dig mer än du ens kunde ana
med varje hjärtslag med varje andetag
men din kärlek var som en skepnad
som försvann när jag såg på dig
och vi var aldrig där på samma plats

Det gör ont i mig
att förstå att jag var mer än du någonsin var
att jag gav och gav
medan du bara var förlorad
i din egen värld

Du var den rätta
men rätt för oss två var inte det samma
och nu har smärtan blivit en vän
en ständig skugga jag bär

Jag går vidare långsamt men säkert
det finns ljus där framme trots mörka sår
jag har lärt mig att älska mig själv
att trivas med livet jag trott var förlorat

Men varför hör du inte av dig?
Har du glömt eller är det bara jag
som ännu är fast
fast i en tid som inte var vår

Jag bär på saknaden
men jag lever ändå
och kanske en dag förstår jag
varför du inte hörde av dig
och varför det aldrig blev vi två