För varje bit av dig
som försvunnit
in i glömskans dal
har den färgglada mosaiken
som en gång var du
bleknat till ett grått
Ingenting

Där det förut var fullt av liv
är det nu stora hål
som fylls av tomhet och oro
en tystnad som ingen av oss
förstår eller vill ha

Vi minns båda två
den du en gång var
men jag vet inte
om du ser den du är nu
innanför det där skalet
som påminner om dig

Du är fortfarande här
men ändå inte
och jag skäms för att
jag saknar dig
som den du var förut