förlorad kärlek så mycket vackra minnen 

förträngda känslom i mitt sargade hjärta

så fylld av en stark önskan men är tillbaka 

hållen av räddslan jag är väll inte redo än

efter alla år av ensamhet för det känns så 

tunkt nu ensamheten tär på en den suger

ur kraften ur min kropp och själ men jag 

ger aldrig upp för jag är starkare en så även 

om det går tungt nu så är våren snart här igen 

då föds allt på nytt igen vem vet kanske i år så 

vänder min ensmhet vi får se om vi blir två