Upp med dig, snälla! Vakna! Tänk på mig.
Min Gud, min Herre - nu gäller det livet.
Skipa rätt, GUD, min Gud, och låt dem inte roa sig på min bekostnad.
Låt dem inte säga: "Ha ha, vi fick som vi ville."
Låt dem inte säga:"Vi gav honom en riktig omgång."
Låt dem som hånar och skrattar åt mig
få känna hur det känns.
Sätt dumstruten på dem; skäm ut dem
som var så självsäkra och malliga!

Men de som vill gott, de som vill mig väl,
Låt dem få sista ordet - skrattar bäst,
som skrattar sist.
Låt mig få höra dem mässa:
"GUD är större - allting samverkar
till det bästa för hans tjänare."

Så stort det är att få lägga allt i Guds händer
när jag blir utsatt och påhoppad i oförrätter.

Så långt bättre än att strida själv i egen sak.
Han skall göra det säger Guds Ord bara jag
litar till Honom i allt som möter och låter
Herren vara min försvarsadvokat i allt...

Men först måste jag ge mitt liv till honom och bjuda in Jesus i mitt hjärta genom dörren som öppnas inifrån och ut.

Där står Han och bultar på min hjärtedörr
och vill in och hålla måltid med mig och jag
med honom.

Den Helige Andes väg är alltid inifrån och ut.

Ibland sker det genom att den yttre verksamheten och mitt jagande efter vind som var så viktigt får stängas ner...I avskildhet.

I kammarbönen är jag lovad svar "uppenbarligen"...

Varför inte pröva den vägen i ond och mörk tid?