tiden finner sina spår
och förvillar den osäkre att vika hädan
medan ljuset fortfarande härjar

blir så enkelt att inte förstå
att den lilla solnedgången inte var för oss
utan för hela mänskligheten
och den hoppades i sin sorg att få kunna återvända

i dess port ser jag förvridningen som lämlästar
och sprider sitt budskap att allt ont måste dö,
medan den sjuka ständigt överlever och skapar alla drev

här ska jag avgå,
lämna in mitt veto att ens ha en åsikt,
därför livet är inte längre en balansgång,
det är ett budskap som driver massan
att aldrig ifrågasätta vart ljudet en gång kom ifrån,

där kommer du aldrig finna mig levande.