Miljontals människor var samlade på ett torg i väntan på talaren.
Budskapet som talaren skulle ge den dagen gällde hela mänsklighetens framtid.
Till sist gick en gestalt, i en dräkt och med en stav i handen, långsamt fram och tog plats på läktaren.
Det var den allsmäktige Guden själv som hade kommit.
Allas hjärtan bultade och de försökte hårt för att inte falla till marken.
Gud tittade på folkmassan och kom sedan till saken och frågade.
-De som vill gå bortom glaciärerna bör närma sig frontlinjerna.
Alla som hörde detta blev chockade, vad som pågick med glaciärerna.
De orkade inte ens med tjugo minusgrader, hur skulle de ta sig in i glaciärerna?
Det var ingen rörelse i publiken utan en person kom och ställde sig framför podiet.
-Jag är sir, jag vill gå över till andra sidan.
Gud sa vad?
Mannen sa bara med en film.
Jag ska både gå över till andra sidan och ta mig förbi folkmassan på det här torget.
Mannen lånade en kamera av Gud, som var som en rund sfär och filmade från alla håll.
Mannen tog kameran och fotade på torget fram till kvällen.
Här undersökte Gud hur mänskligheten använder handsystemet.
Detta var det enda som gjorde människor överlägsna andra varelser.
Använder sina händer.
Eftersom ingen annan varelse hade denna egenskap.
Mannen gick hem och kodade filmen på sin kropp.
Han tog kvinnan han älskade med sig och gick in i en grotta.
Mannen kramade om kvinnan och föll i en lång sömn.
Mannen och kvinnan låg och sov i tusen år.
De två sovande kropparna matades från en källa som ett serum.
Och när de vaknade var glaciärerna kvar.
Mannen aktiverade filmen han kodade in i sin kropp och spydde ut alla människor ur munnen som fiskägg, och en ny generation sa hej till livet på en ny planet.
Gud, den allsmäktige, sa: 'Detta är sinnet.'