Fingrar mot spegelglas,
sprickor som ådror i marmor,
och ljuset bryts i svärmar av insekter,
gnistor som dansar baklänges.
Smaken av rost och vitlök,
rök som skär genom lungorna
som om luften var vass,
som om varje andetag skar blod.

Ett barn brann i rummet,
ögonen svarta hål, vidöppna,
och vi såg allt ske i hallucinationer,
lågorna målade katedraler på väggarna,
och varje spricka var en dörr till fler speglar.
En hand på kall metall,
ett ansikte dolt i moln av aska,
och skuggor gled genom dörrarna
som tankar utan kropp.

Lukten av sönderbrända blommor,
av saltvatten och parfym,
och köttet brände under huden.
Vi smakade järn och bittermandel,
hörde dörrar slå igen på andra våningar,
klockor ringa utan kyrktorn,
och luften var full av fjädrar
som regnade ner genom sprickorna.

Vi grep tag i varandras händer,
knogar vita som frost på speglar,
och huden luktade stearin och sot.
Katten med lysande ögon stirrade från hörnet,
tungan som en mask mellan tänderna,
och taket böjde sig ner som om det ville lyssna.

Ett piano spelade utan händer,
toner strömmade ur golvet,
och golvet var ett hav av fingrar,
kalla och hungriga.
Smaken av mynta och blod,
och i fönstren speglades inget –
bara nattens mun utan läppar.

Gamla händer, nya händer,
sammanflätade i tystnad.
Vi är hallucinationer i svart vatten,
ljus som flämtar i mörkret,
och lågorna fortsätter slicka väggarna,
röda tungor som viskar hemligheter,
utan slut, utan svar.