Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Diktens inre rastlöshet

 


Dikten vill inte sitta still
den skruvar på sig i marginalerna
tappar en rad på väg nerför sidan
stökar till metaforerna så de lutar lite snett.

Den börjar lugnt
som om den visste vart den var på väg
men snart tvekar den
byter riktning mitt i en mening
tappar ett adjektiv på golvet.

Den försöker sitta rak i ryggen
vara poetisk på ett behärskat sätt
men orden sprätter iväg som mynt
som någon tappat i en trappa.

Till slut ger den upp
lutar sig tillbaka och ser på dig
som om det var du
som borde hitta dess slutrad.




Fri vers (Fri form) av Daniel_78 VIP
Läst 80 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2025-03-06 10:19



Bookmark and Share


  DominiQueen VIP
WOW!!!!!!!

Älskar livet Du gjuter in
... i allt Du skriver ...
här får dikten en egen vilja och lösgör sig..
BRILJANT

och vem vill se en slutrad?
inte jag i alla fall...

Namaste
2025-03-29

    Kämpendahl
Johannesevangeliet 14:6.
2025-03-06

  Larz Gustafsson VIP
Dikten är inget väsende med ett eget liv.
2025-03-06

  lodjuret/seglare VIP
Just sådär kan det vara, som en bussfärd utför till Skara, ibland blandar sig verb med adjektiv, kanske för att få nya perspektiv, eller hört talas om Humlegårdens fara...
2025-03-06
  > Nästa text
< Föregående

Daniel_78
Daniel_78 VIP