Du min sommar vind

Igår fick jag upp en gammal bild på dig, jag har inte raderat än ända
Har du tagit bort dem alla?

Smärtan jag får när jag ser på bilderna vi tog
Jag tänker bara på allt jag hade
När vi båda två log
På allt vi sade
Minnet av när vår vänskap dog, mörkret som kom efteråt och inte fick nog

Är det bara jag som fortfarande blir berörd?
Allt som gick upp i tomma intet när du drog
Jag har lovat mig själv att den dag då jag dör
Ska jag dra en tung plog över minnena och tänka på allt jag inte sa
Vi som skulle bli gamla tillsammans
Fan att jag aldrig berättade hur det var
Vi som skrattade åt varandra när vi ramla
Jag satt och hoppades att ”en vacker dag…”
Men ingen kan jag klandra
Hur dum kunde jag va?
Jag testade att prata med Sandra
Du gick vidare i livet men jag stod kvar
Jag försökte skratta med de andra
Den fega, konflikträdda jag kunde aldrig ta det steget som behövde tas
…Prövade att sitta med Cassandra
Ångrar inte du saker som sas?
För inte kunde jag tänka mig ett bättre par än du och jag

Så nu när jag möter dig i korridoren
Flyger minnena snabbt förbi
Som en stark höstvind fylld med sommarns sista löv, din strålning lika stark som Curies

Som trädets sista blad var vi fallna till marken, och aldrig skulle just vi komma tillbaka till trädets topp, aldrig skulle just vi få känna solens strålar mot vår knopp

Så nu ett sista hej då, till dig vars plats aldrig kan tas, till dig som fick dagen att kännas mindre grå

Hej då.