FÖR LÄNGE SEDAN bodde min farfar i ett visst soldattorp i samhälle som heter Tomelilla i Skåne. Detta hände någon gång i slutet av 1800-talet.
Han växte upp här, på Österlen. Stod stadigt på sina båda ben och visade på insikt och nyfikenhet om teknik och mekanik. Johan, som han hette innan han blev John för farmor, avancerade snabbt från eldare till lokförare. Styrde sitt tåg mot norr, tills han nådde Mjölby. Där stannade han till. Hittade kärleken, och byggde bo med fröken Bonnevier, den allra vackraste tös från Östergötland som världen hade skådat.

De bildade familj. Snart var deras bo fyllt av barn. Två söner och en dotter. Den allra yngsta var min far, Gunnar.
Men resan fortsatte, tåget styrde norröver. Och där fanns Uppsala som tog emot alla fem med öppen famn. Gossarna hittade sin utbildning här. Juridik och medicin, Gösta och Gunnar. Dottern Gurli fick en gedigen utbildning i konsten att ta hand om sin kommande familj.
Farfars familj var nu på "G" - kan man säga. Gösta, Gurli och Gunnar, tripp trapp trull. Lyckan log mot John och hans vackra fru Märta.