Idioterna bakom horisonten


Det är konstigt hur det hände. Det kom gradvis. Tidigare så fanns de här, i kiosken i byn, runt köksbordet och på arbetsplatsen. Nu går de inte att hitta i verkliga livet längre, förutom en och annan fasters äkta hälft som dyker upp på julmiddagen, till exempel. En unken doft dröjer sig kvar i näsan ett tag efter ett sådant möte.

De finns istället på nyheterna och såklart på internet. De gör grejer och säger grejer som är helt obegripliga för en vettig människa. Tack och lov går de att tysta med ett knapptryck eller en scrollning. Den unkna doften pyser bort snabbare och det är skönt.

Men ibland undrar jag vad de gör där bortom horisonten. Kanske samma sak som jag - trycker på knappen, scrollar vidare och viftar bort unkna dofter. Eller så mördar de småbarn och grillar dem på spett över öppen eld. Vad vet jag, jag är ju inte där.

Jag förstår att de stack. Det är ju inte direkt skönt att skava sig mot andra för att polera själen och moralen. Men det borde de verkligen göra. Det är faktiskt inte okej att grilla småbarn. De borde komma tillbaka till verkligheten och lära sig ett och annat.

Jag tror att de planerar ett krig nu. Kanske vi som är kvar här i verkligheten borde förbarma oss och lyssna, vara den större människan och sträcka ut handen. Men om vi lyssnar så kommer de aldrig sluta prata, och alla ord kommer att vara deras ord. Dessutom känns den unkna doften så kvävande i näsan. Om de stannar där bakom horisonten så är det nog bättre, ändå.