Vissa saker förstår han inte, Knut.
Vilket kanske inte är så konstigt.
När någon pratar så kan det ju betyda så mycket.

Antingen är det 'sant'
eller med sanningen överensstämmande
eller ett rykte eller så sägs det med outtalade punkter efter.

Som om det skulle 'det kommer mera',
bara att pausen och det dröjande svaret,
förblir ett ej ifyllt tomrum.

Och hans egen reaktion
kan bli ett av flera möjliga 'jaså'
eller kanske 'jaså?' eller jaså...'

Ibland får Knut för sig saker.
Om det där som blev som det blev.
Och han kanske 'känt på sig'.

En sak han verkligen inte gebriper.
Är det där märkliga uttalandet.
'En film är en film är en film'.