Orkar vi läsa en lång text
eller är vi så sönderstressad
att orden bildar osammanhängande kedjor
av mening och bilder där ordströmmen brusar

vi tar ordet för sanning
vi gör allt för lite spänning
texten dundrar som om åska på sommaren
blåsvarta moln drar in över landskapet
jag vill förstå allt
då måste jag läsa klart vad du menar
skuggorna faller
och hjärtslagen visar vägen

ord, och mera ord, målar en bild jag ser
det är tydligen nu så att man premierar det korta
det ska vara kärnfullt och klart
några rader och sedan är det klart
orkar vi inte mera än så
hur ska vi då sätta in oss i komplexa sammanhang
när vi inte orkar ta upp en bok och börja läsa
vi blir då lättlurade offer som bara tror på korta notiser
som dalar som snö och täcker marken helt

tålamodet tryter, i sociala medier är allt så skrikigt och snuttifierat
det dåliga tålamodet ryter till och jag kastar bort det jag ser och letar efter något nytt
tålamodet tryter, det samlar på mera frustration och jag drunknar i otillräcklighet
allt blir fel, så fel, så vansinnigt fel, och jag bara fortsätter, tålamodet räcker inte till

denna text är lång, en annorlunda sång
åskan och de blåsvarta molnen drar förbi, lämnar sitt regn och himlen blir blå igen
har vi tålamod för en ny dag som väntar i kulisserna

jag vill inte skriva någon på näsan
men livet är viktigare än en statusuppdatering på Facebook
var finns det långsamma, varför ska allt ska gå snabbt, är det så vi vill ha det
jag vet inte, för jag är där själv ibland och jagar, med ett dåligt tålamod
jakten pågår, folk går in i väggen, får sina liv förändrade, lämnar in för gott

så orkar vi läsa en långt text
varför ska allt vara så kortsiktigt
det som händer, händer nu och inte sedan
finna spåren av liv kräver tålamod och tid
vi vill vi rusa, eller orkar vi stanna still...