Det där att lägga egna känslor
av framgång eller motgång
i betraktandet av andras fysiska prestationer,
det är något jag aldrig har förstått

En man som aldrig lyfter röven ur soffan
blir till sig av lycka över en Vasaloppsseger
och i nästa stund personligt kränkt
av en förlust något fotbollslag har gjort

Men antagligen är det väl så
att när det egna livet lämnar obefintligt avtryck
så måste man leva andras
i skärmens blåa flimmer