Mina dikter låter magistrala,
stundom gamla, knastriga och kråkiga.
Dina, med en yngre värdeskala,
flåsar friare och mera bråkiga.

Mina dikter knarrar, smått senila,
med en fastnad fot i senantiken.
Dina knorrar fria, juvenila,
obekymrade om semantiken.

Mina dikter tyngs av äldre datum
sett till innehållet och till formen.
Dina, av modernitetens stratum,
struntar i den gamla, bundna normen.

Mina dikter speglar den jag blivit
efter åtti år av liv och skrivande.
Dina dikter, som du hittills skrivit,
är ditt pågående liv och blivande.