Dina tankar är ribbsoppar;
låglevande mångfaldsrisker
lianslingrande
kring dina vittomvittnade halsstarrigheter

Ditt skelett är sedan länge omodernt,
din köttiga mage motsäger sig själv,
knäna klänger sig slamrande kvar
halvvägs ner på dina grågula skankor

Dina långa fingrar magrar sig ut
i ditt retuscherade förflutna

Man kan omnämna alla suveräna stater
omkring dig

Man kan t.o.m. ta till Bernard Heidsiecks VADUZ,
men fåfängt slår man 112 efter nödrim;
nu gäller ChatGPT

Du sjavar omkring i fulprosa,
fukten letar sig upp i könsorganshöjd över havet

Du sitter på pass i min soptippsfåtölj
i det nittonhundrasextiosjunde året efter Kristus
och fyller upp mina reminiscenser;
suger på pennor, ser oerhört snygg ut,
har berömmelsen ivrig i anslagsklangen,
Nobelpriset fem decennier framöver,
men bygger rädslor
och inleder din livslånga paus

Ansiktet kliar,
vill veta mer, vill känna att det lyckas med något

I pausläget växer universum okontrollerat,
solen saggar över skaren,
silverkatten klöser trappräcket

Blötsnön letar sig in

Världsalltet sätter sig i soffan
och föreläser
om skidbackar och molntäcken

I nordligaste Lappland tar allt vid
Söderut tar allt vid sig

I övrigt finns tyvärr ingen uppgift,
men morgonens preliminärt lägsta tanke
tänks i Ubbyn