Självsäkert visslande
bland snåren
Se nu är jag här!

Därefter vänder
hon dig ryggen
Som det lynniga
väsen hon är

Löftesrik vid första
anblick
men går ej alls att
lita på

I samma stund
du säkert tror
att hon har kommit
för att stanna

Har hon redan
vänt dig ryggen
för att gå

Men ge inte upp
fastän hon narras

Minns att det är
lika för vart år

Att hon
måste vinka farväl
till vinter och kyla
bara en sista gång

Innan det på riktigt
kan bli vår