Sakteliga tog han henne fram

på en varsam dans

längs med strandens skans

inom den romatiska ram

där förälskelsen brinner

runt kärlekens lekfulla lågor

bortom otrohetens plågor

där den svarta floden rinner

sanden strilade längs deras tår

viskande ömmande ord hördes i natten

törsten efter närhet forsade som vatten

oförunderligt stridande i osaliga år

omfamnande stegade sedan de tvenne tu

delade sina innersta tankar

intensiva eldröda liknande rosornas rankar

ett blev två ensam blev jag och du

... framtiden ler.