En vila där stormen väntar,
händer som griper tomheten,
ett steg som skär genom rummet
utan början, utan slut.

Ögon av bränt hav,
ett leende skarpt som knivsegg,
händer som talar i trasiga visor,
balans där kaoset bor.

En våg, ett nedslag, en cirkel,
allt som rör sig och allt som förblir.
Så låt vinden bära,
låt rörelsen sjunga genom kroppen,
låt natten spegla sig i havet.

Den som faller rör sig inte fel,
den som står still drunknar i sand.
Saltets språk skrivet i muskler och svett,
ett andetag i rytm med strömmen,
en rörelse så stilla att den förlorar sig
innan den når sin skugga.