Hon söker och hittar sin boplats, långt borta
Från farornas väg, och med skyddande list
Spinner och väver hon i sin egen sicksackstil
I formlösa mönster, grova och oregelbundna.
Så tyst under aftonstjärnan,
Med ett timglas av gift, rött och vidrigt,
Ensam i hennes grenade hemvist,
Väntar och hälsar hon sedan på sin dvärgmal.
-Ha tålamod, Lady Poison, misströsta inte!
Nyckfulla kannibal, låt hungern vänta;
Tills livsviktigt byte kommer till din otursfulla snara,
O sluka inte din hjälplösa, milda lilla kompis!
Hon ville inte lyssna, och nu får den änkekrönta
Hålla sitt mörka ostädade hus ensam för ett tag.