...och hur populärt det kan tänkas vara att försöka
sig på att ta just en eller annan genväg och de problem
som en kan som stöta på genom att göra det,
en sorts fusk alltså.

Det stora problemet eller det kanske mest vanliga,
skulle kunna förklaras med att det är tungt att
gå genom träsket. Så frågan är väl om jag skall försöka
mig på att gå runt

problemet eller att 'flyga över träsket', 'ta en svävare'
eller ta en amfibiebåt. Eller skall jag helt enkelt försöka
mig på att vada? Det finns förstås 'fungerande genvägar',
men förr eller senare

'straffar det sig' att inte försöka lära sig grunderna inom
ett eller annat område. En god sak med att faktiskt
lägga en grund, en botten som har med kvalitet att göra,
något som är mera gångbart.

Det är att när en väl börjat vada genom träsket och såväl
medvetet som omedvetet som snappa upp 'saker längs
vägen', är förstås hur fältet med möjligheter, såväl öppnar
sig som även erbjuder

fler möjligheter för mig att undersöka och leka mig fram.
Än om jag tagit genvägar och som fuskat mig till något.
Erfarenheten 'säger', att det kommer till en punkt,
då jag skall ångra att jag fuskade.

Förr eller senare straffar det sig förstås. Medan om jag
'går den arbetsamma vägen', faktiskt har en chans att
lära mig något. Så trots att jag får erfara det där som
budskapet 'om och om igen'.

Jag även 'om och om igen', lockas att fuska och ta genvägar.
Det blir som att sitta vid en dator första gången och som
uppmanas av någon lärare eller lärobok 'att nöta in lärdomen',
genom ideliga upprepningar.

Jag söker en eller annan genväg. Jag vill 'hoppa över'
det jag ser som självklarheter. Det är genom 'erfarenheter'
eller 'misslyckanden' om du nu föredrar att kalla erfarenheter
för en väv att lyckokast

samt misslyckanden, de ack så 'tjatiga' upprepningarna.
Ändå är livet som en enda rad av idel upprepningar.
Du måste andas, äta, dricka, sova samt söka vara kreativ
och aktivera dig,

som låta dig gripas, av nyfikenhet samt bli häpen och som
plötsligt förundrad. Hur många gånger har du insett att vägen
till 'lyckan' eller vad du nu vill kalla det för, själva ruset och
berusningen av att 'gilla'.

Det är väl en upprepning i sig. Att vilja om och om igen försöka
att upprepa något. Exempelvis första gången som du blev som
förälskad i något eller någon. Trots dina försök till upprepning,
du nog tvingas inse,

'Det finns bara en första gång'. 'Det finns bara en första gång'.
'Det finns bara en första gång'. 'Det finns bara en första gång'.
'Det finns bara en första gång'. 'Det finns bara en första gång'.
'Det finns bara en första gång'.