Jag har haft det så bra i fyra månader
ätit alla fyra mål/dag och bara vilat mig
fått prata när jag behövde det, varit nära
andra människor.

Ja, det var behövligt."

Nu tillbaka till ensamheten,
men huset känns inte så farligt längre.

Den utsatta kvinnan går runt i bostaden
hon är lite orolig, vet inte vad hon saknat
efter att ha varit bortrest, läkarens inrådan.

En del hon gjort skäms kvinnan för
saker har gjorts lite fel i lägenheten.

"Kanske jag vill, anlita hantverkare
istället, det räcker nog pengarna till."

"Nu när jag vilat upp mig ser det ljust
ut för mig, lägenheten är perfekt nu."

"Bara jag slipper de avundsjuka
och förstör glädjen för mig igen."

En röst hörs utanför dörren,
"Bara för du vilat fyra månader
ska du inte tro du är något!"

Nej, dom är på mig fortfarande.

Hopplösheten
lägger sig som en filt runt henne.

Om ni undrar vems grav hon satt vid
i de första texterna,

så förstår alla att gå till källaren
av problemet, det underliggande
där är hennes spöke och ångest

De fyra månaderna i ljuset

Kan någon ge ljuset till de utsatta?

Eller ännu bättre få bort avundsjukan.

Hur?

Samhället delar med sig av
skattefinansierat bidrag..?

Vi kan göra ett brädspel och söka
pengar för utvecklingen, eller hur.

"Men det som jag påbörjat passar
bara där jag vilat upp mig tidigare"

Tror jag fast jag vet inte inte vet jag.

(Den här texten är en Dialog)