jag är inte här, kanske en
annan dag
din framtonande gestalt
lyser som morfin i mörkret

___________


dagen söker sig mot natten
man kan inte förnimma tiden
om man inte lyssnar
på tystnaden

___________

i tystnaden bor språket
som talas av gudarna
jag vet inte vad din tystnad innebär
jag vet inte om du får tingen
att sväva med dina tankar
det hela är så svårbedömt

___________

barnen leker vid bäcken i skogen
i periferin tornar
fabriksskorstenarna upp sig
mot asbestgrå sky
barnen står med sina ansikten
vända från tiden
jag går genom skogen
och söker mig mot barnens röster
det är måndag
och staden är försjunken i
sin svavelgula dimma

___________

jag är inte hel, eller trasig
denna helhet är en chimär
denna trasighet är en chimär
man kan drömma sig bort
till ett stilleben målat av gud
man kan låta solljuset skölja
över händerna som målarfärg
att göra dagen till en avbild
av tiden

___________

ditt ansikte får mig att må illa av skönhet
jag tittar på dig
och tiden stelnar till en skulptur
i ett renässansslott med höga fönster
och rikligt ljusinsläpp

___________

jag drömde om tiden, och vaknade ur drömmen
och såg att tiden och drömmen var samma sak

 ___________

att hålla en staty i sin famn, och se hur den smälter
hur tiden upplöser den till olja, att sitta i parken
i solljuset med olja över händerna
och staden är tom och utan tid

 
___________

dina händer är ljusa av arbete
du bar ladusvalan i den ena handen
och en lysande slagborr i den andra
vi gick tillsammans ner i underjorden
vi satt vid marmorbordet och
drack te i lomonosovporslinet
du var frånvarande, du är vacker
när du är frånvarande
när din blick lämnar din kropp
och jag sitter kvar med din kropp
och dricker te
när din blick vandrar nere
vid bäcken i skogen

 ___________

att lämna tiden, att lämna sig själv
ljusets svavel i de yttre rummen
denna reducerbarhet
i att vara vind, att förlåta sig själv
för de misstag man aldrig har begått