Lugnet ligger som ett tunt täcke
över morgonen
som om natten lämnat efter sig
en försiktig andning

Listor ligger utspridda på bordet,
ord som väntar på att bli handlingar,
tankar som staplas i prydliga rader
men ännu saknar rörelse

Utanför rinner liv genom gatorna,
barnens lekande steg river upp tystnaden
som om världen ännu en gång
måste påminna sig själv om sin vilja att finnas

Det är vår, allt vaknar
Knopparna spränger sina gränser,
ljuset tvekar men dröjer sig kvar

Senare, säger vi,
ska vi hinna lyssna,
ska vi hinna se

Men redan nu sjunker skymningen
över allt vi trodde var självklart
och någonstans i det stilla
börjar något nytt att röra sig

Utåt