Hur kan så många människor må dåligt
och gå under i välfärdsamhället?
Vi tror att vårt materiella välstånd
utgör vår trygghet vilket är en illusion.
Finns det någonting i själva
systemet som är destruktivt?
Någonting som är så pass normaliserat
att vi inte längre ser det.
Var sjätte timme så tar någon livet av sig
i vårt fantastiska välfärdsland.
Kan vi börja släppa våra mobiler
och se och lyssna på varandra.
Kan vi åtminstone pressa fram
en gnutta kärlek och medkänsla?
Kan vi göra så att Sverige blir ett fint land
igen fyllt av en friskt sprudlande kärlek?