Olle A:s texter kommer oss nära inpå livet.
Det trivselnära är du å jag och alltet som
böjer sig kring kärnan. Och somliga
gånger växer det alldagliga till mystik,
med små undringar kring liv och dess
elementära kiv och kniv. Här och där
liv, med inslag av oflyt.

Låtar om aftonens skönhet och samvaro
om morgonen gör sommarklotet till en
angenämare plats att vistas på. Men som i
”Trubbel” försöker någon eller något
utifrån strömmande slå kilar in i
regelbundenheten.

Ett barn, kanske flera, eller någon sann
karaktär finns ofta beskrivna i herr
Adolphsons alster. Den familjära tonen
kan tyckas vara det som binder samman.
Men samvaron i stunden kommer närmre
det enhetliga: cirkeln man ej rubbar.

Rikhaltigheten hos herr Adolphsons
skapelser ligger lika mycket i framförandet.
Tonfall och frasering i sång fångar in, och
hans gitarrlir är entusiasmerande. Han
förser oss lyssnare med en bred palett av
ackord och klanger.

Moderna människor med krav på det ena
och det andra kan både finna enkelhet och
djup i Olles bilder. Här strövar trubaduren
och den moderna människan sida vid sida.
Inte att undra på det tilltagande intresset
för Olle Adolphson inom jazz och folkpop.