Jag, en person, ihopkastade gener i en förpackning
jag, en person, lämnade flygplatsen i ett rus
flygplanet lyfter i sommardagen i en looping
det hörs först som en viskning
men när motorerna fångar luften i ett evigt brus
är molnen vita popcorn under oss

vi står i hettan med floden mellan oss
vattnet rusar där nere under jord
dammen håller allt på plats
turbinen viner så snabbt att elektricitet skapas
vi gick där nere i underjorden där vattnet borde vara
en tunnel i mörkret som ska leda vattnet bort
det var torrt och mörkt, turbinen stod still
vi var så små i maskinens närhet

Aguieria, ett namn på en karta
där var vi en sommardag för länge sedan
dammen hade dränkt ett helt landskap
vägar som försvann ner i djupet
en konstgjord sjö för alltid
vi stod och såg vattnet bre ut sig
där nere under vattenytan fanns hus och byggnader
människor hade fått flytta sina liv till annan plats
nu var det tyst och hettan tryckte ihop oss

elektricitet böjer samhället fram och tillbaka
jag är så beroende av dess manifestation
en uppenbarelse som formar våra liv
men, ibland behöver människor flytta
för att utvecklingen ska fortgå

Avguiera, där vattenytan krusas av den heta vinden
Vi tog bilen vidare till nästa mål
Luftkonditionerad längtan