blekna bort långsamt
benvita fläckar på din hud
åldern är en siffra som inte säger allt
vetenskapen kan göra skillnad
det finns hjälpmedel
som förlänger livet ett tag, en stund, en timma, en dag, ett år

livet är en resa vi vandrar ibland ensamma
du dog på årets mörkaste dag
allt känds så svart, så klent, så tunt, så evigt långt
du föll på den kalla marken, rötterna, mossan och mullen tog emot dig
på andra sidan väntar någon på dig, din längtan följer med
på andra sidan förbereder någon ett bord för dig
du kan äta dig mätt och då förbli oändligt mätt och belåten

jag höll dig sedan, kroppens naturliga tyngd fanns inte där
det som fanns kvar, ett skal av ben och hud

alla som vet hur det hänger ihop
de som vet alla svar jag inte funnit
de stod bredvid och beklagade sig så intensivt att dagen blev natt
de som alltid vet bäst
de finns de som äger för mycket självförtroende

ensam utan dig, dagen mörknar sakta och så obevekligt
natten år lång som en dröm mellan andetagen
en meteorit föll och jag sökte efter spår av dess inre väsen
en eld tändes i mitt inre, livet ryms inte i mina tankar
livet försvann i lågorna och jag stod och såg på när allt blev svart
bleknar bort i blå vit andedräkt
nejden ropar efter ett nytt liv
det ekar i skogen, mellan gran och tall
på väg genom buskagen, över bäcken till andra sidan