Där jag satt i gräset som liten, kanske bara fem eller sju år gammal, kände jag lukten från gubben Edströms dass. Det var ett sådant där gammalt utedass av idel trä, fast jag inte kan träslaget ens nu. Där fanns hål för två stjärtar, en bunt luslästa eller i vilket fall tittade o bläddrade i. Pornografi för damer, det vill säga gamla damtidningar. Med allt från äkta fakta, rykten, skvaller, påhittat samt reportage om kändisar, mat, kläder, kakor, vad att äta efter varmrätten och sådana där 'tips' om allt mellan himmel och jord. Som hur att behandla fläckar på tyg och hur att bäst laga en cykel eller om du skall ta mjölet eller smöret först i en bytta när du bakar. Väggarna i dasset var här och där 'klädda' med 'viktigt' från 'stora världen'. Mest bilder men ibland någon bild med några rader om vad bilden föreställde. Något lands kungafamilj på semester i Borås eller Sicilien. Hur länge bilden satt där, gick förstås inte att härleda. När det regnade blev allting utomhus fuktigt, men regnade in där på dass, det gjorde det inte. Om Bertil bara stod ut med lukten, och det gjorde han förstås, kunde han gömma sig i hemlighuset. Medan Britta och Margot föredrog barfotadansen i gräset medan 'himlen spelade klarinett' för människornas skaror. Det vill säga då det var såväl både åska som viss blåst och så förstås några timmars regn. Fast på den tiden kunde det regna i timmar, sjuttio timmar i sträck på ett ungefär. Britta och Margot brukade inte dansa i över en timme i och för sig. Sådär en trettiotvå minuter 'kunde räcka', påstod Bertil där han stod och kikade ut genom hålet som var format hjärtelikt. För att det inte skulle kunna regna in, hade hålet i dörren ett tak, ett regnskydd, ett sådant där som upp och nedvänt v, bara mera slött och slätt. Lagom stort och beklätt med tegelpannor. Inte kamouflerad betong, utan riktigt gamla pannor av faktiskt tegel. Tegelpannor är gjorda av lera, 'soltorkade' i en jäkla het ugn och så möjligt påbättrade med färg. Farbror Gösta-Petter brukade inte skrapa av fågelträck samt mossa eller annan skit, utan strök bara på med ilsket rött. För han ville inte ha bleka pannor, utan de skulle ha samma färg som båten. Jag tänkte inte vidare på saken förrän jag kom upp i tonåren, då jag en dag råkade få syn på brevlådan utanför villan, postens brevlåda satt på en stolpe uppe vid vägen. Men när farbror hämtade posten där, stoppade han breven i en grön brevlåda utanför huset. Då slog det mig att hade farbror målat båten grön, så hade nog även det där utskjutande taket över utedasset, fått någon fin grön nyans även den. Trots att själva skjulet av någon outgrundlig anledning var gulrött. Arne ville inte säga 'brandgul' som om han fått för sig att bara för att han sa något, det skulle börja brinna där. På baksidan av hemlighuset fanns det som ett slags 'stormkällare', ett par skeva dörrar i ungefär 45 graders vinkel. Då farbror Gösta-Petter öppnade dem, blottades en lågt sluttande backe, ned i 'underjorden'. Där nere stod det tvenne tunnor, 'svarta som fan själv', som farbror ibland uttryckte sig om svärta.
Även natten kunde vara 'svart som fan själv', enligt Gösta-Petter. Hur ofta han bytte dem mot 'de andra' tunnorna, det hade jag inte koll på. Vart han körde de använda tunnorna, hade jag inte heller koll på. Bara att jag nog sett dem bytas stundom och inte stort reflekterat över saken. Plötsligt bara en sommar, var det de stora upptäckternas tid. Fast redan nästa sommar och nästa, var det som att när jag väl börjat 'upptäcka världen', det bara fortsatte med att jag förundrades över all skit och dynga som fanns här i världen. Mycket fint även förstås, men mest att jag reflekterade över att i en trädgård det utöver blommor och gräs, fanns 'skitjobb'. Jag hade ätit av frukten i paj och bara som plockade, utan att stort tänka på saken. Men nu 'såg' jag verkligheten plötsligt, fast den funnits mest hela tiden där runt omkring.