Skall man analysera texter?
Det är stundom att se som en styggelse att söka
'lägga in' något i exempelvis 'konstens uttryck'.
Ändå känns det som att vart uttryck kan just
'tyckas kring', referaras ungefär som en match
lag emellan i sport.

Uttrycket om föreställningen
att det som uttrycks på en plats, som menad för
seriösa handlingar, att det skulle kunna 'stanna där'.
Ses som bara rena nyset ibland och förstås som en
'dödssynd' att som förbryta sig emot. Samtidigt sett
som en slags sport.

Som att vilja bevara
mystiken kring något. Att spela teater som en ytterst
seriös sak att se på, trots att dess ursprung kan vara
underhållning, gyckel, att på skoj kunna driva med
verklighetens möjliga gissel? När någon vill som säga,
'allting är politik'

så vill kanske någon annan
som utbrista 'allting är teater'. Det vill säga uttryck för
försök till frihet, friheten att uttrycka sig. Är det ett
uttryck för sadism att verka som despot, förtryckare,
en sorts verklighetens 'Sauron' eller 'Kung Midas'?
Brian Tyrann eller Brian den förskräcklige.