När jag ser mig själv.
Genom hudens alla lager.
Tystnad.
Bara tystnad.
Under tiden jag andas.
Så länge jag lever.
Så självklart.
Så underbart.
Nära.
Även rådjuren ser mig.
Genomskådar mig.
Tills det bara blir smulor kvar.
Smulor.
Av guld.