Skenheligheten. Den starkt tvångsmässiga förnekelsen. Människor som skruvar lamporna ur varandras livsträd, för att de bara inte kan låta bli. Arrogansen, cynismen, och sparka på den som ligger. Skenheligheten och den tvångsmässiga förnekelse. Till den som ligger på sin dödsbädd: Tänk positivt och optimistiskt i alla lägen! Förnedringen att inte kunna ge igen. Människorna som inte har kraft och förmåga till att värna sin integritet på något annat sätt än att plocka fram geväret eller pistolen och börja skjuta hej vilt. Positivism- och optimistismmänniskorna med sin totala brist på medkänsla och respekt. Barn som vänder sitt hat inåt och utplånar sig själva med föräldrar vars dysfunktion är katastrofal med förödande konsekvenser. Barnen som gömmer sig för livet i cykelrummet och sniffar härligt kontaktlim, thinner och lustgas. Våld och annan kriminalitet som har ökat lavinartat bland barn- och ungdomar. Hör vi deras nödrop: hjälp mig!? De vuxna måste vara väldigt upptagna med väldigt mycket viktigare saker. Oscar som brände ned sin högstadieskola för att han varit hårt mobbad under sex år. Människor som inte förmår sitta tysta i ett tyst rum och bara vara med sig själva, ett sjukdomssymptom. Människor som inte är vid sina sinnens fulla bruk i ett Sverige som svajar fram och tillbaka i ett snurrande kaos av lögn och förnekelse. Samt de vakna och goda svenskarnas dagliga underverk av kärlek. Folk inom vård, skola och omsorg med sina fantastiska hjältedåd. Själva samhällets fundament. Rättsväsende och polis. Alla människor som strävar och kämpar för att baxa sitt strå upp till stacken. Leendet du gav till en kassörska på Stadium. Idrottsrörelsens paradis. Försvaret. Fängelserna. En god och kraftfull vilja, ambition. Att varje människas val och attityd är livsviktig. Att Gud använder oss både kristet troende och ateister. För vems ärenden ska man annars gå? Campus Risbergska och dess bottenlösa mörker. Kärlekens ljus som brinner. Ska vi få Sverige
på rätt köl så måste vi göra det tillsammans.