Pumpen av sten, runda händer. En tatuering men inga fler. Tror du såg mig se dig. Se, fundera, hata, bedåra. Huvudet sprängs, explosion i kärlen och minnen att förlora. Minnen som smärtar, gråter, aldrig förlåter. Leenden som fångar och skeenden som släpper. De mörkaste skogar med skärande barr och de ljusaste himlar med moln som smeker.

Kan du glömmas och gömmas. Vi har för mycket gemensamt. Men inte som vi, du och jag som minnen delar. Delar pumpen som springer snabbt, växer upp och betyder allt. Allt, allt, allt.
Men vi då? Är att gå vidare enda svaret? Vill gräva så djupt att armar värker. Värker, stärks och jobbar så du märker. Såg du mig? Där borta med starka armar. Det värker och brinner och svämmar. Svämmar över tills alla minnen blundar.
Hur ska vi ha det och hur ska vi ha det? Blir du eller du eller du den siste hjärtekrossaren? Eller blir allt statiskt och tråkigt och så? Vi får väl se men någon kommer lida och den som växer behöva se på.