...då har hon bråttom till tåget, men ändå tid att vänta
på bussen. Där bortåt gatan kommer någon flåsande,
kommer fram till hållplatsen och frågar om bussen har
hunnit 'komma'. Får då svaret att den 'har nog inte gått
än'.

Det hon redan innan bussen kommer, litet som negativt
tänka sig att när bussen väl anländer till tåget, om den
tiden 'skulle passa', antingen är tåget inställt, försenat
eller redan har hunnit avgå. En gång då hon satt i det
där

tåget som går mellan Österskär och Östra Station, det
kom någon och ropade 'avpåstigna' och märkte nog inte
att det skulle kunnat vara 'nypåstigna' och Petra rättade
inte personen ifråga heller. Istället brukar hon försöka
hitta

en fönsterplats och går inte det, hon söker sig 'närmast
gången'. Eftersom det i svenska lokaltåg finns tre säten
på ena sidan gången och två säten på den andra. De hade
ju kunnat anpassa gången till att vara 'i mitten' och bara
två

breda säten på vardera sidan om gången. Men hon antog
att den som ritat tåget, hade velat att existerande säten
skulle få gången att bli ojämnt fördelat omgiven av smala
säten, så en passagerare skulle kunna ha något att fördriva
tiden

med, för att fundera över 'varför' och sedan kunna då som
tänka sig något 'därför'. Det här var en dag i sena augusti
1972. Kanske en torsdag då tåget skulle ha en avgångstid i
exempelvis Åkersberga 14.31, men brukade vara minst en
minut

sen och istället som snöpligt avgå från den stationen först
14.32. Men vädret kunde spela in även. Exempelvis om det
blåste hårt med 42 sekundmeters sidovind, precis före regnets
störtande skurar som då skulle så påverkas av vinden och först
16

och 59 avta samt få regnet att nästa upphöra just där och då.
Hade Petra då stigit på redan i Österskär, så kunde hon sitta
tryggt inne i tågvagnen och känna hur regnet trummande mot
rutorna betett sig som en sorts levande varelse vilken sökte
genomborra

glaset i fönstrets ram och få henne att som genomvåt bli. Men
hon steg förstås på tåget just vid slutstationen. Det var så att
tågsättet stod inne säkert en bra stund, innan avgångstiden
så hon hade gott om tid, ifall hon var tidig, att hinna med rätt
avgångstid.

Om nu inte bussen var inställd, försenad eller 'redan' farit, då
hon själv var den som sent ute kommit till hållplatsen. Fast
just den dagen, när ingen buss syntes till på en bra stund, då
hon satt där och flåsaren anlänt på kanske personbästa, då när
bussen

väl anlänt till stationen för tåg, räls, stationshus samt resande,
hade tåget ändå varit i tid för en gångs skull. Petra såg kvinnor
och män samt barn stiga på och ibland kunde just bara ha med
sig en påse bananer eller apelsiner, en sagobok eller ett sådant
där

som så populärt seriealbum. Kanske med något av Tintins även
tyr med sin vita hund Milou även på framsidan. Även kapten H.
kunde ses skymta där i bakgrunden. Han som någonstans i en
särskilt mitt av detta album, svor 'som en borstbindare' samt
upprörd.



(Väl som rafflande fortsättning i del två)