Ett par vänners bekanta väljer att sova i ett buskage,
somliga nätter under sommarhalvåret.
De väljer att leva som sluskar stundom, ta in på
vandrarhem för en natt för att få duscha, äta och sova där,

för att sedan åter igen tillbringa dagen med att driva omkring
och bete sig som vore de konstanta bostadslösa samt 'lösdrivare'.
Ändå har de konstanta kontanter samt bostad och möblemang.
Någonting hos dem lockar dem dock att stundom leva som den

på den tiden så kände Howard Hughes. Fast skillnaderna är
förstås att de lever i Sverige och nordens länder, medan han
ju levde och verkade under det mera sekunda kriget.
På min arbetsplats, som den varit av högst varierande slag

visserligen, det ändå haft som gemensamt att ofta den
som haft en 'liten vän', den vännen fått bestämma såväl
'takten som mera makten'. Säg, visst är det väl en sådan
där som märklig sak. Att den ena alltid står något över

i rang, medan den andre mera som anpassar sig?
Själv har jag mest varit min egen, oavsett någon
'äkta hälft' eller som 'oäkta'... Som en slags självklar
jämlikhet, ehuru jag ej står ut med att vara någons något.