Jag är fri, ser världen högt uppifrån.
Där nere springer alla runt, i universella cirklar.
Fri, kommer inte ned.
Världen flimrar förbi som myrornas krig på en TV någonstans,
Överallt, inuti och utanpå.
Jag kommer inte ned,
du kan behålla dina gåvor, som inte jag behöver, som ingen behöver.

Orden jag stal har jag kvar.
De gjorde mig fri, de fann sitt hem, men de gjorde mer för dig än mig.
De fann sitt hem, en plats där allt ryms.

Kärleken kom, men jag stannade kvar, här uppe, på en topp högre än molnen, där nere, ser jag de ulliga prickarna, molnen ropar på mig, men jag kommer inte ned, stannar kvar här, här uppe där luften är frisk och vattnet så klart, jag stannar här.

Orden du stal.
Orden jag stal,
Hur var det egentligen?
Vem tog vad, vem stal vad.
Jag bryr mig inte längre.
Jag är fri nu, och jag kommer inte ned, jag stannar här uppe.
Orden vi stal.
Vi har dem kvar.
Vi har dem här.
Vi kommer inte ned.

Där nere, jorden så grön, så skön; blå vatten, vita moln.
Där nere, springer vi runt, jag med, du med.
Där nere, älskar vi, föder vi och dör vi.
Där nere, ett hem, en mark, ett land, man glömmer så lätt.

Du spanar efter mer; en ny solnedgång, en ny måne och en ny dag.
Jag söker efter mer...

1998