I kvällen på min sena promenad
förmörkas känslorna av världsproblemen.
Jag önskade få promenera glad

och grunna på de ljusare poemen,
men mörkrets makt och månens kalla flin
bespeglar de politiska systemen

och nynationalismens grymma grin
åt världens demokratiska nationer.
Terzinen får här sorg i melodin

vid tanken på teokratismens toner
beblandade med religionens tvång
och fundamentalismens epigoner.

Här promenerar jag till mitt förfång
en kväll i mars när ondskan kastar sot in
i världens vänsterliberala gång

av demagoger typen Trump och Putin.
Jag går i mörkret. Dävet är mitt sinne.
Jag promenerar i protest och mot min

önskan att gå hem och stanna inne.