är jag fågel, fisk eller mittemellan undrar jag
fast jag egentligen vet
medan jag plumsar i snön
vaddjupt
med blå, snötäckt kapuschong

berättelser som vi berättar om oss själva
är viktiga

jag skulle inte säga att jag har en speciellt hög smärttröskel
jag har visserligen fött barn i 16 timmar
innan det tvärt tog stopp och jag tvångs sövdes
kände när de skar
allt gick bra förutom mardrömmarna år efter år
däremot har jag en enormt hög ångesttolerans
de flesta av mina försvarsmekanismer är dunbollar
skyddet många av oss har
mot de svåraste av de svåraste
men jag kan lätt fösa dessa dunbollar åt sidan
så blir det efter ett halvt liv i terapi
självinsikt kallas det visst

jag har egentligen bara en försvarsmekanism kvar
självbestraffning
för mitt innersta går inte att lyssna på
där krälar de fulaste tankarna
de hemskaste scenarier
de vidrigaste psykologiska sanningarna om mig själv
jag måste jämt ifrågasätta
det är mitt viktigaste verktyg
dessa rader är framtorterade
men jag ger inte upp
och jag vet ju
att alla vägar är öppna tills de inte längre är det

att sätta gränser skapar ångest
före
under tiden
och inte minst efteråt
- Om man inte ändrar beteende så utvecklas man inte! säger du
och jag försöker förklara att jag har inget skydd
inga försvarsmekanismer
och då krävs det en enorm ångesttolerans
så hög så att läkaren vädjade på mötet att jag ska ta lugnande
innan det värsta av det värsta
så när jag kommer hem från promenaden
stampat av mig snön på bron
skakat av kapuschongen från snön
tar jag två tabletter och sköljer ner dem med ljummet vatten
eftersmaken är besk
men ska man sätta gränser och ändra sig får det bli så här
jag antar att jag försöker vara god och snäll
en bra vän
det vänder sig nästan i magen på mig


ibland önskar jag att jag vore en sparv
grå och osynlig
men klipsk och allseende

i min värld finns det sanningar och lögner
sanningen har jag nedtecknat för mig själv