Se, vad regnet lämnat oss, en
värld beprydd med glans
Dofter utan like stiger
fram ur ingenstans
Gula löv, dem hela marken
skyddas av en stund
multnar intill fagerkremlans
crimsonhatt så rund
säger att den död vi fruktar
är från ondska fri
och istället borde mötas
med vår sympati
fridfull som den är och pockar
efter liv igen
Kanske blir det du som föds, och
jag som kommer se’n

Själar är vi allihop som
längtar efter mer
traktar efter lycka i var
vrå som ögat ser
Månne är det rikedom som
lockar allra mest
hellre ändå solens ljus som
får oss att må bäst
Jorden, den vi trampar på så
länge vi finns kvar
var och en just där vi går och
söker våra svar,
lovar ingenting konkret hur
lätt vi det än tror
döljer heller ingenting, men
bländar, mystisk, stor

Dofterna, beblandade av
åratals extas
stenarna på bergets sida,
formade av ras
skall oss visas när vi vandrar
genom frost och dagg
Alltid skall de tala till oss
medelst ros som tagg
Inte alls av vana eller
någonsin perfekt,
hittar vi en skärva skall vi
finna den är spräckt
Hur vi lyckas aldrig svinner
lusten efter mer
Nog är det en Livets mening
en av många fler.



13/10 2024