I det eländiga Sverige mår allt fler dåligt psykiskt och det finns en ensamhet som
breder ut sig i befolkningen som ett hål att ramla ned i och inte kunna ta sig upp. Regeringen sparkar på dem som ligger ned och varje år begår 1500 personer självmord. En var sjätte timme ungefär med en psykiatri som har alldeles.för lite resurser. Samhället en mörkermaskin som bara måste snurra på och fungera. Hur människor mår psykiskt och själsligt är inte viktigt, inte prioriterat. Människorna som inbillar sig att de mår bra och att livet är toppen. Kristdemokraternas moraliska
och etiska konkurs. De allvarligt rubbade sverigedemokraternas alarmerande brist
på medkänsla och respekt. Nu var det
någon som tog livet av sig. Han hoppade
framför ett godståg och hade haft en katastrofalt kärlekslös uppväxt. Det eländiga
Sverige som jag skulle vilja emigrera från
med sin emotionella analfabetism, tysta desperation och sömnproblem. Folk blir
galna och utbrända av all stress och meningslöshet. TV och internet som är
viktigare än allt annat. Våldet som bara
ökar. Unga människor som har gett upp
för längesen. Det destruktiva livets dragningskraft i ett samhälle som har
fått nog för längesen. Utmattningssyndrom. Tvångssyndrom. Ångestsyndrom. Depression.
Det eländiga Sverige där medborgarna offrar sitt välmående för att hänga med i det omänskliga tempot och för att passa in. Förställningen. Godtycket. Sveket. Helvetet.
Hyckleriet. Skenheligheten. Livslögnerna.
Att sjunka djupare och djupare tills man befinner sig långt nedanför samhällsstegen
så att de enda som orkar att bry sig är helgonen på stadsmissionen. Föraktet för svaghet i ett Sverige med sina vackra ideal.
Hatet mot allt och alla som är annorlunda.
Att sitta och vänta på akutpsyk i timmar för
27:e gången och inte ha någon förankring i verkligheten. Att inte ha något riktigt liv med
sovplats under en pressenning i den iskalla varbergaskogen. Människor som allt gick fel för från första början. Dysfunktionella och skadade föräldrar som hade fullt upp med sin taskiga uppväxt och missbruksproblematik. Barn som växer upp utan kärlek och trygghet.
Kriminella nätverk som är ute och värvar vilsna själar. Det eländiga Sverige med sitt mörkade kaos. Den fascistiska människosynen som får fäste och slår rot. All utstuderad mobbing. Sparka på den som ligger. Jag känner av stressen och tumultet. Panik. Rädslan. Campus Risbergska. Kärleken i havet av ljus. Ska förträngningssamhället somna in igen så att allt blir som vanligt? Eller ska himmelrikets portar öppna sig inom befolkningen? Djävulens nuvarande fantastiska show i världen. Hur mycket kraft har de goda människorna att mobilisera? Kärlek och sanning. Varje individs val i ett samhälle som snart inte kan sjunka så mycket djupare. Kenneth ligger död i sin sovsäck i skogen. Det är ingen som saknar honom på flera månader då han hittas av några svampplockare. Ingen kommer på hans begravning trots att han var en reko snubbe. Allt medan överklassen badar i sin hybris och förljugenhet med pengar upp över öronen. Otrohet. Ladd. Ångest. Den existentiella tomheten. Lyxliv. En VD som äter ihjäl sig.
Det är ingen som älskar honom fast de heligt bedyrar att de gör det. Arvet. Något otroligt mycket stålar. Det tisslas och tasslas i Djursholm. Den själsliga hungern som man inte talar om. Mer pengar! Mer lyx! Mer allt! Den före detta hemlöse Kenneths farsa som stängde in honom i den kalla, mörka och ruskiga källaren hela sommarloven. Så att det minsann skulle bli en riktig karl av honom.
Det blev konstant BUP för Kenneth med psykos, förföljelsemani och en obefintlig självkänsla. Hans pappa han bara skrattade.
Men visst är det mycket som är bra och förträffligt i vårt älskade Sverige. Många genuint helgjutet goda medborgare som gör allt för att sprida hopp, kärlek och ljus. Det är mycket som fortfarande fungerar i samhället.
Vi har det betydligt bättre än folk i Ryssland, USA, Nordkorea och Iran i alla fall. Men visst var allt mycket bättre på Astrid Lindgrens, Hasse och Tages, och ABBAS tid. Det fanns ett helt annat lugn och massor av godhet. Folk brydde sig om varandra på ett helt annat sätt.
Det kärleksfulla Sverige blomstrade och människorna trivdes i allmänhet. Jag kanske idealiserar och romantiserar. Jag var ju endast ett barn på den tiden. Allt vad samhällets medborgare längtar efter är kärlek, frid, och en hållbar glädje som får det att spritta i kroppen.