Våren har inte bestämt sig, velar fram och tillbaka
drar fingrarna genom regnet, borstar bort snön.
Den viskar löften om grönska, men tar dem genast tillbaka
Igår var hon ute med vinden, idag vill hon dra sig undan
som om hon inte orkar välja mellan solsken och frost.
Och jag står här, halvklädd i tamburen, undrar om jag också ska ge upp på att förstå.
Kanske borde jag bara ta en kopp varmt te
sitta vid fönstret och vänta på att något, eller ingenting, ska hända.