I den värld där jag går syns själarnas spår

lämnar jag dag efter dag mina egna skal

i en stor katedral utav is

och på något vis blir vi tomma ingen

komma till min dörr...

jag har portkod och lås sitter ensam förstås

i den värld där du går, går förbi mej

ingen ser mej där jag står...

kastar loss drar upp ankar ger mig av

ifrån min grav söker tröst i någons röst

hör jag kärlek det är världens mor som talar

till barnet som gråter och hon förlåter 

Det där tvivlet som i mig bor... 

Tvivlet betalar sin skuld till ödet Som flyr sin väg...
Och jag Skriver en lapp – ta om du vill, ta om du vill!
Ta min sorg i en korg fylld av rosor röda...
Solen värmer min kind men kall är den vind som jaga...
Och jag beklaga att jag har ältat allt för länge suttit fast...

Utan vin och bröd finns det ingen glöd i mitt hjärta känner smärta...
Rusa – vill berusa mig i förälskelsens famn - våga stiga i land...
Men vänta ja vänta du som kan vänta, vänta, på mig...
För jag lider av en rädsla stark och stor...

Men du är här - ja du är här  – nära mig – ser jag dig ! 
Jag vågar se det är du – ingen tomhet inga falska ord du mig ger – du bara ler mot mig – ler mot mig... 
Och jag går omigen samma väg som jag gått
och den blick som jag fått var varm och skön...

Katedralen av is blomstrar nu på något vis - den är grön – ja den är grön, den är grön... 
Stannar där – stannar här – stanna med mig säg du stannar här hos mig... 
Vill du följa med mig - ja jag följer med dig och vi stannar, stannar kvar...

Vi är lyckligt gifta idag! 

Denna text skrevs 2010

Idag har jag en lycklig relation till 

Lennarth Lindbom Mr_Solstråle

som också är medlem på poeter.se

han fotograferar mycket fina bilder

och skriver lite mindre, korta texter