I mörka rum under tyngd av kanoner
satt vi tysta till krigets toner
Fyrahundra själar varandra så nära
till vår konungs gagn och ära

Smutsiga och mörka däcken trånga
var vårt hem vi var allt för många
Delade bröd och en skvätt öl ur kanna
en del av oss ville gå andra stanna

Vi kom från hem fyllda av fattigdom
bytte svält mot bröd och ibland rom
Misstag bestraffades av kedjad smärta
Kölhalning eller eld var törnen i hjärta

Var redo för storm var redo för strid
såg dock blott död i andakt och frid
Epidemier härjade i kropparna svaga
blott barberaren hjälpte ville behaga

Med åderlåtning och örter vid vår sida
vi föll ty gud ville nog se oss lida
Sjukdomar värre än alla krigets faror
för vi föll av fattigdom i rika skaror

Maten var enkel ärtsoppa fläsk och bröd
man åt den tillsammans i vänners stöd
Blundade för smak när vi åt utan driv
ty vi visste att maten gav oss vårt liv

Tackade kocken i kabyssen som gjorde sitt
och rökte tobak när vi fick sitta fritt
I ögonblick och känna att vi styrde dagen
kände hoppet och glädjen fylla sinnelagen

Så levde vi och slet på Vasas kalla däck
till doft av svett av liv slit och bleck
Men vi var ändå stolta och vi var flera
som slogs för riket ty vi kunde ändå mera

Av folket var vi Sveas båtsmän och soldater
stod upp för konungariket fruktade av stater
Under Stockholms vatten vilar vi ännu kvar
våra själar bidar sin tid redo att ta ansvar