Lila smärta

Skulden vilar i magen som en tung sten
Gråten drar i halsen
Inom mig färgas allt lila, inom mig två sidor krigar
Att se någon annan må så dåligt gör ögonen mina röda, fyllda med ilska och förtvivlan

Hon hotar om att sitt liv ta
Mellan raderna var det vårat fel
På mig lastas hennes tunga börda

Smärtan min får inte yttras, då hennes är djupare
Kanske kan jag bli som faren min en supare

Hur kan jag känna ilska mot henne, hon som sitt liv vill ta?
Jag känner hatet glöda men vet inte åt vems håll det riktas



Hon färgar min kropp lila

Skulden dansar utan skor på min rygg, smärta blir till plåga
Klorna river i min kropp, lila blod rinner genom ådrorna, det lämnar mig skakandes, fylld med ilska och förtvivlan

Men hur kan jag leva när jag i varje andetag tänker på hennes livlösa kropp och blodet på händerna mina

Om hon sitt liv tar, kommer jag falla, ramla och aldrig mer gå, jag står då till svars för hennes familjs eviga gråt



Min kropp är tung och färgad lila

Jag är rädd för vad ett ord kan orsaka, för jag som 15 åring måste se till att hon inte slutar leva, jag måste därför ägna mitt liv till att över hennes vaka




Min kropp är tung och för alltid färgad lila.